Super-Guidetti is back!

Gårdagskvällens mörker har speglat av sig på denna dag med och mestadels har man gått runt som i ett vakuum. Hur ska man då kunna hitta ljusglimtar från det? Jodå dem finns men dem är möjligtvis små för tillfället!
På u21 nivå mötte igår Sverige Malta och det resulterade i en svensk 5-0 seger och om man tar en titt i målprotokollet så kan man till mångas förtjusande se att John Guidetti gjorde comeback och det genom att också mäkta med två mål.
Men vem är då denna "grabb" finns det också de som undrar givetvis för alla är nog inte lika insatta i hela historien om han som i mina ögon är Sveriges absolut största talang för tillfället och antagligen Sveriges största talang sedan Zlatan klev igenom med dunder och brak.
Jo John är en kille som har Italienskt påbrå men är uppväxt i Kenya och framförallt är Svensk.
2008 tog John(15år) klivet från Brommapojkarna, Stockholm och Sverige för att pröva sig på livet i England och Manchester där han skrev ett ungdomskontrakt med storsatsande Manchester City. John avancerade båda på landslagssidan och klubblagsidan uppåt i hierarkin, det ska även tilläggas att John utöver fotbollstalangen alltid haft ett fantastiskt självförtroende och är oerhört självgod men han har även alltid presterat på plan. Två år in på hans proffskarriär började saker att röra på sig ordentligt och 2010 skeppades John "hem" till Sverige igen genom att bli utlånad till BP där han satte rejäla avtryck,både med sitt spel och sitt snack, på den korta tiden han var utlånad. Det var något som gav eko till övriga intressenter och från och med hösten 2011 fick John åter bege sig ut på lån för att få mer nyttig speltid. Denna gång bar det till Holland och Feyenoord.
Om John satte avtryck i BP så var det inget mot vad han gjorde denna gång. På sina 23 ligamatcher i holländska högsta ligan mäktade John med hela 20 mål det var något som gjorde honom till så nära gud man kan komma på Rotterdams gator och hela Europa hade helt plötsligt fått upp ögonen på denna juvel. I Manchster City pratades det helt plötslig om att John skulle skolas in i A-truppen redan till nästa säsong och börja konkurrera bland de allra bästa i världen.
På landslagsnivån var ett stundande EM på ingång och John var väldigt aktuell för att ingå i den truppen och desto mer tiden gick desto rimligare blev det, den 21 februari 2012 presenterades John för första gången i A-landslagsammanhang genom att tas ut i truppen som skulle ställas mot Kroatien (träningslandskamp). Den då 19 åriga John fick spela hela andra halvlek av den matchen och var inblandad i två av målen. Hela året hade han svävat som på moln och karriären pekade spikrakt uppåt, vad kunde då sätta stopp för det?
Jo svaret blev en dålig tillagad kyckling..

I samband med sitt 20års firande hade John på något sätt fått i sig en dåligt tillagad kyckling som ledde till ett sällsynt men väldigt svårt virus, som i Johns fall satte sig på nervsystemet i ena benet. Det gjorde så att John till en början fick glömma allt som hade med fotboll att göra och EM var som bortblåst. En del läkare menade även på att John skulle vara glad om han kunde gå igen. Så en svår och väldigt oviss rehab period fick istället inledas och med facit i hand så står vi alltså här idag (styft 18månader) senare och ser när John på fullt allvar börjar sin resa på nytt igen. Han kan gå igen och framförallt han kan spela fotboll igen. Men kan John bli lika stark och bra igen och hur lång tid tar det då stället sig många frågan som det för tillfället inte finns något svar på. Det enda svaret man kan få det är av John själv genom det han presterar på plan och då kunde vi inte få ett bättre svar än det vi fick igår. Möjligtvis kan resan i slutändan ha gjort honom väl hur konstigt det än låter och nu är det bara hoppas på att han får vara skadefri och börja beta sig uppåt genom spel i Citys b-lag först och främst men redan till våren kanske genom en ny utlåning. Jag hoppas och tror att vi redan till EM-kvalspelet, som känns väldigt irrelevant just idag, kan få se John "Super- Guidetti" bilda anfallspar med Zlatan. Det svaret får vänta men jag kommer i alla fall följa varenda steg han tar på fotbollsplanen nu framöver!

Lite kuriosa är att John på 27 landslagsmatcher(pojk och ungdom) gjort 19mål vilket får anses vara väldigt bra.

Råsunda 11

Ett hackigt Sverige utan Zlatan Ibrahimovic skulle ta imot redan klara suveränen Holland i sista gruppspelsmatchen i EM-kvalet. Ett knökfyllt Råsunda fick se Holland vända 0-1 underläge och gå upp till en väntad ledning(2-1) efter att Kim Källström lite överraskande gett Sverige ledningen med en vacker frispark. Men Sverige tog fart igen och då började den magiska aftonen.
Sebastian Larsson kvitterade Hollands ledning till 2-2 på straff och Råsunda började återigen gunga. Om det gungade då så var det ingeting mot vad som kom när Ola Toivonen äntligen fick näta och sköt sverige till en 3-2 ledning som också blev slutresultatet. Hela Råsunda var en kokande kittel och euforin visste inga gränser i den blågula kullisen, spelare, ledare och publik befann sig i en helt makalös trans och EM i Ukraina/Polen 2012 var spikat!

Låt oss få uppleva en kvaltriumf igen och låt oss få ett VM mästerskap i självaste Brasilien med svensk närvaro.

Istanbul 01

Miraklet i Turkiet.
Matchen som efter Hakan Sukurs ledningsmål höll på att rinna ut i sanden och Sverige var påväg att gå miste om VM. Turkarna hade glädjeyra och Svenskarna framför tv apparaterna var nog inte långt ifrån att stänga av. Men helt plötsligt tog matchen en helt kolossal vändning. Sveriges press gav tillslut utdelning och som det gjorde det!
Allbäck serverade, genom en bicicleta, en framstormande Henke Larsson som nickade in 1-1 med bara 2 minuter kvar tills fulltid, glädjeyran var ett faktum. Men den hann knappt lägga sig förrens den sprängdes upp igen. Inhopparen Andreas Andersson nickade på övertid in 2-1 som innebar att Sverige var klara för VM 2002 i Sydkorea.

Chorzow 89

Tolv långa år hade gått sedan ett svenskt fotbollslandslag hade försatt nationen i trans via en kvaltriumf.

Nu var mästerkapet som alla väntat på väldigt nära, Sverige skulle "bara" avklara sista hindret, Polen borta. Sverige ledde gruppen före båda England och Polen som vid en svensk förlust antagligen skulle ta steget förbi Sverige och vi skulle återigen missa ett fotbollsmästerskap som vi så suktade efter.

Spänningen var med andra ord helt olidlig inför denna resa. Dåtidens bortafölje var långt ifrån det vi är vana vid idag. Troligtvis 200 personer hade tagit rutten över till Polen men de som gjorde det behövde inte ångra sig. Matchen tog precis den vändning som nerverna kunde önska sig. Sverige tog ledningen på straff i första halvlek genom Peter Larsson och i andra halvlek tog Johnny Ekström med sig bollen över halva planen och sköt slutligen spiken i kistan med sitt 2-0 mål. VM i Italien 1990 var ett faktum.

Blir det ytterligare en kvalkväll att minnas?

Sverige sitter i en krånglig sitts åter igen i kvalsammanhang..

Det efter att en frustrerad Ronaldo tillslut fått sista ordet genom att nicka in segermålet sent på Estadio da Luz i fredagskväll. Det betyder att Sverige sitter i en mycket knepig sitts inför hemmareturen imorgonkväll. Ska det bära mot Rio måste Sverige antingen slå Portugal med 2 mål eller upprepa Portugals resultat senast(1-0) vilket skulle betyda förlängning. 

För det krävs antagligen ett kokande Friends Arena, en Zlatan som är Zlatan och ett väldigt taktiskt slipat lag. Men andra ord en kväll utöver det vanliga. Så vad passar då bättre än att blicka tillbaka på tre magiska kvalkvällar för att få hoppet att bestå inför morgondagen.

 

I skuggan av stjärnglansen.

Arsenal har inlett denna säsong väldigt imponerande, bortsett från kallduschen i premiären så har man nu gått obesegrad i 12 raka matcher. Från fjolårets fiaskoinledning till att efter 8 omgångar in i denna säsong helt plötsligt anses vara främsta titelkandidat.Vad är då bakomliggande för denna kontrast?

Jo det är väldigt lätt att peka på stjärnförvärvet Mesut Özil, "hemvändaren" Mathieu Flamini eller pånyttfödde Aron Ramsey som spelar som i trans för tillfället.

Men jag skulle vilja påstå att mitt i denna stjärnglans finns ytterligare en förklaring och den stavas Olivier Giroud. Fransosen som förra året fick utstå hård kritik i mellan varven och ansågs av många vara en på tok för dålig avslutare för att kunna spela i ett lag som ska kunna konkurrera om titlar. Så inför sommaren så var det inget snack om vart man ansåg att Arsene Wenger skulle investera. Ivan Gazidis satte dessutom ännu mera fart på elden genom att deklarera att ekonomin såg starkare ut än på väldigt länge och det skulle gå lösgöra en väldigt stor summa på det man ville ha. Man skulle nu minsann kunna konkurrera med de allra största klubbarna runt om i världen. Med tiden så kom cirkusen att rulla allt intensivare och det som började med en Higuain som var "done but not done", en Rooney som ville bort från United och en Suarez som försökte tvinga sig bort från Anfield slutade ändå med att Arsenal stod tomhänta inför Ligastarten och det knorrades inte desto mindre efter den. Men sedan kom Özil som en blixt från klarblå himmel, Flamini spelade som han gjorde precis innan han lämnade och Ramseys spel fick även de värsta kritikerna att tystna. Resultaten trillade in men det "ända" man hittat i anfallsväg var bosman anfallaren Yaya Sanogo. Det tycks inte längre besvära de som skrek sina halsar hesa under sommaren.

Hur kan det då komma sig att man spelar så bra men ändå utan en riktig klassanfallare i laget, Jo enligt mig beror det på att det inte saknas någon klassanfallare utan det är just vad man har fått in i en Olivier Giroud som tagit sommaren på allra bästa sätt. Även om jag tyckte vibbarna fanns redan under fjolåret så visar han nu med en påfylld självförtroendebägare att han är en targetspelare av yttersta världsklass och han kompletterar dessutom sin offensiva briljans med ett defensivt slit som inte alla är beredda att ta. Han må fortfarande inte vara en avslutare av världsklass men han är inte den spelartypen och behöver inte heller vara det i dagens Arsenal. Han är tilldelat sin roll och den sköter han för tillfället utmärkt och är bakomliggande till otroligt mycket i "Gunners" anfallsuppbyggnad. 4 assist och 4 mål efter 8 ligamatcher står som facit för det.
Mer statistik som framhäver Girouds betydelse finns att tillgå på http://news.arseblog.com/2013/10/arsenal-4-1-norwich-quality-by-the-numbers/

Tack tillsvidare!

Nu tar vi fart på allvar.

Transferfönstret är stängt, lagen är spikade och inledningen har bevisat vad vi kan vänta oss av denna säsong, inte en match går att förutse. 

Nu ska även bloggandet ta fart för att få detta att likna något.

Landslagsfotboll brukar ofta vara totalt ointressant och förstöra charmen med helgerna totalt, men denna tidpunkt fick mig att känna att det endå kom lägligare än vanligt. Ligan hade rivstartat och sillyseason var en enda röra och detta fick oss att bara ta ett välbehövligt andetag för att sedan sätta fart på ligan på riktigt utan alla transfercirkusar hit och dit. Jag förespråkar och kommer alltid att göra ett transferfönster som stänger vid ligastart eller vice versa. 

Men vad har vi fått se hittills då, jo ett Liverpool som fått precis den start man drömt om, ett United som är trögstartat, ett Crystal Palace som visar fart, ett Stoke som överraskat och ett Fulham som ser sämre ut än väntat. Men för att ta avstamp från röran så lägger vi sillyseason bakom oss först och främst. Väldigt kort och gott får ni här enligt mig de bästa värvningarna.

Ligans 5 bästa värvningar.

1. Mesut Özil. 

Spelare som får hela ligan att lyfta och gör att Arsenal tar ett stort steg framåt, möjligtvis inte titelkandidater men det är där och snuddar.

Ska bli oerhört intressant att skåda framöver och hur fort han kan anpassa sig. 

2. Erik Lamela.

Supertalang som bara kommer bli bättre och bättre för Spurs. Likt hela spurs är frågan hur snabbt han etablerar sig till PL och hur snabbt han spelar ihop sig med resten av det nyrenoverade laget. 

3. Samuel Eto'o 

Chelsea var i stort behov av en anfallare, det löste man genom att plocka in en gammal bekanting minst sagt. Dessutom gratis och även om kritikerna kommer påstå att kulmen i hans karriär varit så betyder det inte att en 32årig Samuel Eto'o inte kan prestera längre. Han kommer bevisa det var så säkra!

4. Romelu Lukaku (lån)

Är den som får ge vika när Eto'o hämtas in, vilket jag tycker är konstigt då jag ser en otrolig potential i Lukaku. Everton har inlett med 3 kryss och med Lukaku i laget är jag väldigt säker på att att läget inte varit så. En matchvinnare som kommer visa sig otroligt nyttig för Everton.

5. Jesus Navas.

City var i stort behov av en renodlad ytter med speed och bra inläggsspel om man ser till vad man mönstrar för anfallare, nu fick man in precis detta och en väldigt bra sådan. Navas kommer bli en viktig "poängspelare" i jakten på Chelsea.